Nu tänkte jag passa på att ta upp en sak som jag varit inne på
tidigare här på bloggen, fast jag bara hann nosa lite på ämnet
sist.
Och det handlar om sport och barn, och hur vi vill att barnen
ska få uppleva sport och föreningsliv som något positivt. Jag har
redan börjat förbereda mig på att mina småkillar kommer vilja spela
fotboll i vår lokala förening och där tror jag de kommer trivas!
Men senast för några dagar sen var vi på derby och då blir man
påmind om en hårdhet och en macho-kultur som finns inom vissa
områden i sporten. Inom vissa områden alltså!
Jag tycker det kan vara oerhört stor skillnad på folk som
brinner för sin sport, träning, framsteg, stimulans, nya utmaningar
för kroppen, laget, sporten man tränar och så vidare, och på folk
som bara är galna supporters. Men tyvärr går det inte att sortera
in folk i olika sektioner (vilket så klart är bra också) men det
kommer då alltid finnas en risk att ens ungdomar influeras av
hysteriska fans, eller folk som bara är ute efter röj och
slagsmål.
I mitt fall så tänkte jag att jag ska försöka uppfostra mina
pojkar och min lilla tjej, så att de vet att idrott är något kul,
som man gör för att må bra och vara social, och inte för
konkurensens skull. Men det är klart, jag vet att man som förälder
aldrig kommer har hundra procent kontroll över vad ens barn är med
om. Det enda man kan göra är att försöka förbereda dem på bästa
möjliga sätt inför den dagen de börjar träna och tävla mer och mer
på egen hand.